GRÄVER GULD

Redo? Ja då kör vi

Min vän skip. Fortfarande en riktig gråt film.

Lilo och stitch. OMG vad jag grinar till denna film.

Tiatanic. Hatar de som hatar denna film.

Ps. i love you. Se ovan.

Kung fu Panda. Barnfilmer i all ära, men sorgliga är dem.

The Green Mile. sNyft säger jag ba

Men nu ska vi reda ut det intresanta. Av alla filmer jag sett genom åren, de är en hel del trotts min unga ålder. Men är ju ändå uppvuxen i en teknik och data generation så jag kan nog utala mig gott i detta. Hur som helst så förstår jag inte hur de flesta barn filmer är så fruktansvärt sorgliga. Att de också bygger på riktiga klassiker och djupa pjäser så som Shakespeare, ber om ursäkt om jag statvade fel. Liksom varför är Lion King en av de sorgligaste filmerna jag vet? Och varför berör Lilo och Stitch mig på ett sätt som Tiatanic eller The Green Mile inte gör. Även fast jag tycker att de två "vuxen filmerna" är sorgliga och fina på sitt sett så går de inte att jämföra med kärleken och sveken i barnfilmer. Förstår inte heller hur man kan göra sådana filmer för barn. Barn är inte så ytliga som man vill tro. Jag till exempel kunde inte se vissa barn filmer när jag var liten. Babe, filmer om den lilla grisen var helt otänkbart, kunde absolut inte se. Filmer som lejon kungen kunde jag bara se med mamma eller pappas sälskap och därför får det mig att undra varför man gör barn filmer så djupa och sorgliga, även fast alla slutar lyckligt. Eller är jag ett undantag? Den enda 6 åringen som kunde tyckte att Babe var en frutansvärt hemsk film och att lejon kungen var sorglig. Det roliga är att de finns fler filmer, men vill inte hänga ut mig själv allt för mycket.

Samtidigt som jag sitter och skriver det här kom jag också på varför jag tycker att Lilo och Stitch är så sorglig. Jag har alltid haft en rädsla av att något ska hända mamma eller pappa? Ni vet som man var så rädd för när man var yngre. Och jag har inte riktigt släppt det där tror jag, alltså missförstå mig inte jag är inte precis nått freak. Och när jag också befinner mig en jämarns massa timmar från dem så blir det ju inte lättare att se på Lilo och Stitch, ni har sett den va? Om inte, se!! (varnar dock dej mamma, den är sorglig). Hur som helst, är jag galen och otroligt känslig eller ba vettig och normal som vågar skriva detta? Vill gärna ha ett svar för tänker på det jämt när jag har gråtit en massa till film. Hehe.