GRÄVER GULD

Utan tvekan världens bästa föräldrar!!
Finns inga bättre, de är helt oslagbara. En far som får mig att le och skratta när jag är på världens sämsta humör och känns som om livet är emot mig. Då får han mig att le. Trotts hans skämtsamma och oseriösa sida är han kanske en av de bästa att och lättaste personerna att prata med. Så glad att jag har en vettig och bra far!
Mor är ju samma, vettig och bra! Hon är ju inte riktigt på samma nivå när det gäller att skämta och vara oseriös, men hon kan hon också. Dock är hennes thing att vara bäst och alltid hjälpa mig. Trotts att jag blir super less på na och blir less på far med. Han skämde jämt mig ut mig som barn, önskade jämt att jag hade en annan far när jag var liten. WHAT? Vad var felet med mig. Skäms ju när jag tänker på det. Hur kan man ha önskat något sådant. Far är ju den bästa i världen. Samma gäller mor, fast hon irriterar mig på att annat sätt, ska jämt prata om saker och hjälpa mig med skolan och ba va himla irriterande.

Sen är de ju himla trevliga. Har ju inga reglet. Inte alls! Därför att de är så bra och snälla. Och när man är bra och snäll så smittar det ju av sig så jag har ju också blivit det. Så det värsta jag skulle kunna göra är att göra dem besvikna. Därför kan de ju lita på mig. YTTERST SMART!

Men just därför älskar jag dem mest av allt. För de är så där jobbiga och irriterande. Även om det nu var länge sedan de gjorde mig riktigt arga. Minns ärligt inte senaste gången vi hade en fight. Trotts att jag uppskattar er jätte mycket, ja ni fick ju julklappen förra året, så uppskattar jag er ännu mera nu när jag inte träffat er på 4 månader!! Saknar er. Ska bli kung när vi ses i Los Angeles över jul. Längtar.
Mor och far, två av mina bästa vänner!